Dag 11(53)

108,7
Det här med att vara glad för sina vänner när de är lyckliga... Det är ju PK att man ska vara det.. eller ja.. norm/sed, om jag hade orkat hade jag slagit upp rätt ord för det i min sociologibibel men det orkar jag inte nu.

Men hur som helst så ska man ju vara glad för sina vänner när de är lyckliga. Och det är jag ju. Jag är ju glad att mina vänner mår bra. Så och så kunde man ju sätta punkt där och tillhöra det homogena samhälle vi lever i, men jag låter bli och fortsätter istället med ett "men"; Men, när mina vänner är så där oförskämt lyckliga blir det mycket svårare för mig. Och med det menar jag egentligen inte att de är otrevliga eller rubbing it in my face eller något åt det hållet. Jag bara mår lite dåligt av att se människor skriva "ååh jag älskar dig mitt pussegull-hjärta och jag kan inte leva utan dig gullenullepullmed-lite-socker-på"... eller säga för den delen. Det här med facebook-statusar som lyder: "Jag är lyckligast i världen" får det också att krypa i skinnet på mig. För om man nu är så lycklig så kan det ju bara bli värre, inte sant? Och man har ju ingenting att se framemot längre? Nä, jag säger som disney gjorde i "Meet the Robinsons": Keep moving forward! 

Jag ska aldrig bli lyckligast i världen. Eller jo.. på min dödsbädd kanske. Jag ska alltid sträva efter att bli lyckligARE, och jag ska alltid kunna leva utan någon. 


Gambatte! = Var så bra DU kan vara!



;) Må gott!

Kommentarer
Postat av: Maria

Kloka ord :)

2010-03-04 @ 22:48:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0