Knys nya liv

Nåja även om denn underbara måndag har gått lite i bakishetens tecken med huvudvärkar och lite smått illamående har jag hållit mig aktiv och det har ju varit ett BEDÅRANDE väder som min vän sa när vi hade storhandlat! Bedårande indeed om än lite småkallt! Jag äälskar verkligen våren!

Jag tänkte att jag skulle berätta lite om lördagen, varför den höll på till klockan åtta på söndagmorgon (vintertid, vet jag nu!) och varför den var så viktig för mig.

På fredagen var jag ute på det lokala "stora" shoppingcentret och letade efter något fint att ha på mig på lördagen. Lördagen kändes nämligen lite speciell för mig. Det var redemption-night! Kvällen då jag skulle få ta igen allting jag missat som tonåring pga min övervikt. Jag vill inte säga att jag skulle få bete mig dumt. Men jag skulle få ha en riktig tonårskväll! Jag ville vara ung, snygg, ha kul, och bara älska dem jag var med, platsen och hela atmosfären och inte fundera på om folk tycker jag ser tjock ut, känna mig obekväm i vissa ställningar, well you all know the drill! Inget sånt! Bara en massa awesomeness! Och då ville jag ju även ha skitsnygga kläder som jag kunde känna mig assnygg i!

Så på fredagen rekade jag lite. Hittade ett par korta småttiga shorts. Så små, så små. Provade dem och de gled på i storlek 42. De satt bra. De passade. Men var det passaNDE? Var det okej att jag hade dem? Jag la undan dem för jag ville ha ett andra utlåtande på dem. Nästa ställe hittade jag en skinnjacka på. Provade den och var tvungen att fråga expediten vad hon tyckte. Hon tyckte det såg bra ut. La undan den också.

Var sedan in i nästa affär och rekade vad man i så fall har till shorts? Fick lite tips.

Sedan stängde dem och jag gick ut och satte mig i bilen. Helt förstörd. Ville gråta men jag visste inte av vilken anledning. Av att jag var ledsen eller av att jag var glad? Vet ni att det bemötande man får i en klädaffär är väääldigt annorlunda beroende på om man är tjock eller smal? Vet ni att jag aldrig behövt VÄLJA kläder? Jag har ju fått nöja mig med det som passar. Vet ni att jag kan ha vilka kläder jag vill och vad det innebär för mig? Vilken värld det är som öppnar sig för mig? Vilken lycka och ångest jag utsätts för på samma gång? Vet ni att jag inte vet hur min kropp är? Att jag inte har någon som helst uppfattning om var den egentligen börjar och slutar? Åh vad jag ville gråta. Men när jag inte visste av vilken anledning så kändes det ju jävligt konstigt och jag kunde helt enkelt inte.

Jag åkte hem till mamma och pratade med henne och bad henne följa med mig dit igen på lördagsförmiddagen. Mamma tyckte att shortsen var jättebra, så jag köpte dem. Jackan var också jättebra så mamma hjälpte mig köpa den, och sen letade vi tillsammans efter något att ha till shortsen, ett linne och cardigan (eller något?) blev det.

Jag har aldrig någonsin känt mig så fin! Jag var verkligen assnygg i lördags! ASGRYM! JAg var så stolt över mig själv och hela kvällen gick till att röja JÄRNET! Vilket resulterade i en hemgång klockan åtta på morgonen och en galen bakfylla. Men så jävla värt det! SÅ JÄVLA! Jag önskar verkligen att varenda människa någon gång får känna sån stolthet och kärlek till sig själv som jag gjorde i lördags för det var stort!

Jag ville dela med mig av den upplevelsen till alla er som kämpar där ute. Alla ni som inte vet hur det känns att gå in på H&M och kunna välja vilket plagg ni vill. Ni som alltid måste gå på lindex eller kappahls stora avdelningar och köpa deras jävligt konstigt formade jeans i stretchtyg. Ni som hatar carlings för att deras storlekar är så jävla små. Och ni som inte vågar fråga om hjälp i affärerna för att ni skäms. Jag minns det. Och det är stort att slippa det. Det är stort att inte ha ångest över att behöva gå i affärer och leta kläder. Jag är så lycklig över att inte ha ångest över det att jag sitter här med tårar rullandes ner för min kind. Så lycklig är jag för mig. Så ledsen är jag för alla som måste uppleva denna ångest för kläder. Så lycklig och ledsen att jag gråter. Jag vill ge alla det här! Jag vill ge er styrkan att orka kämpa för er. För DIG. Jag vill att DU ska vara så lycklig över dig själv, så stolt över dig själv.

Det är stort att ha räddat livet på sig själv.