Var är KnY?

Ja var är jag egentligen?

Körde ett skönt gympass i morse, kom hem, duschade, gjorde lunch, stack till föräldrarna och sedan till Vikt & Hälsa för att jobba tillsammans med Diana. Gick hur bra som helst. Vi hade fullt upp under hela öppettiden. Kändes kalas om än lite pirrigt men det gick hur bra som helst. Hade velat prata mer med Diana än vad som hanns med men det kändes helt okej. Men när jag och Diana skildes åt efter vi stängt butiken och utbytt några ord så bara gick musten ur mig totalt.

Jag känner mig trött och omotiverad. Känns som att min hela affärsidé känns långt borta och jag tvivlar på min kunskap och karaktär precis hela tiden. Eller nej det är inte sant oftast känner jag att jag vill och att jag kan men många gånger känns det motigt och ouppnåeligt. Självklart finns rädslan för att misslyckas där. Den där oändligt pinande känslan av "tänk om". 

Ikväll slog mitt gamla jag mig i ansiktet och jag känner inte alls för att göra någonting. Känner inte alls för att äta nyttigt eller gå och träna eller vara en inspiratör av något slag. Mitt lata gamla jag säger: "Det är för mycket jobb, det där klarar jag aldrig, du kommer bara slösa en massa energi och sen blir det ändå ingenting av det".

Med det här kommer också min rädsla inför stress. Jag har reagerat väldigt dåligt på stress, alltså det är inte så att jag går in i väggen och blir deprimerad. Nej. På psyket visar det sig som mest i att jag blir trött men det kan jag leva med. Vafan jag har jobbat som timvikarie hur länge som helst och under en tid jobbade jag som timvikarie hos 3 olika arbetsgivare. Totalt hade jag 8-9 olika arbetsplatser och att jobba mer (läs mycket mer) än heltid var vardagsmat. Så det är inte mitt problem.
Det sätt min stress visar sig på är genom utslag, typ som allergiska reaktioner. Ni som följt min blogg länge kanske minns dessa:

Dessa utslag kom över hela kroppen. I handflatorna, under fötterna överallt! De började som prickar och som sen "flöt ut" och blev som "bulls-eyes" och kliade förfärligt och såg otäcka ut :/ Var till hudmottagningen med dem men de kunde inte förklara eller bota dem.

Jag vill inte ha fler såna stressrelaterade hudåkommor vilket gör mig nervös (ergo stressad) inför att bli stressad! BRA DÄR KNY!! Försöker låta mig själv vila hällre ofta än sällan just pga detta. Att starta eget innebär stor stress. Det gör mig stressad. ARGH onda cirkel GO AWAY!

Ikväll känner jag mig i alla fall inte fit for fight men jag hoppas verkligen att morgondagens t-box kommer hjälpa mig med det och ge mig lite andrum. Jag ser inte längre träningen som någonting som måste hinnas med utan något som gör mig tillfredsställd och som jag inte behöver känna stress över, någonting som hjälper mig att koppla av. Och jag ska säga att det är skönt att ha den relationen till träning. Jag känner mig mer stressad när jag inte får gå och vara för mig själv och andas på gymmet.

Peppande ord välkomnas verkligen för ikväll är det rätt kämpigt att hålla modet uppe!

Må gott alla!

Men GRR!

Näs-svalget sticks och svider, ögonen svider, huvudet känns tungt och min kroppstemperatur är ungefär 1½ grad högre än den brukar vara.

JAG HAR INTE TID MED DET HÄR!!

Ringde just och avbokade T-boxpasset ikväll och det känns alltid litegrann som ett misslyckande. Nej MASSOR som ett misslyckande. Innan jag hade bestämt mig brukade jag boka en massa pass och sen blev hälften av dem avbokade pga jätte dåliga anledningar. Jag känner mig tjock när jag avbokar.

Och jag vill så gärna gå ner de där 0,3 kilona till på fredag.. 0,3 ffs.... Jag vill! JAG VILL!

Kränger i mig min kurering ikväll och hoppas på att kunna göra en last-chance workout imorgon. 
Är inte sjuk än, men känner mig inte frisk. Vill inte bli sjuk. Måste motarbeta.

Håll tummarna för att jag känner mig pigg imorgon när jag vaknar!

Ibland har jag dåliga dagar.

Idag vaknade jag och solen sken och det kändes bra, som det gör de flesta morgnar när jag vaknar.
Men ganska snabbt dalade allt. 

Egentligen har hela den här veckan varit en evacka, men jag är ju sån som vägrar ge upp. Någon brukar säga "never say die" och att jag har dåliga dagar brukar jag hålla för mig själv tills den dåliga dagen helt enkelt går ut över någon.

Dåliga dagar beror inte på något, det finns inget någon kan göra åt dem utan det är liksom själva dagen det är fel på.
Förut brukade såna här dagar spenderas med att äta, äta, äta. Jag ska inte ljuga jag har ätit betydligt mer än jag brukar idag, men det har varit frukt. Och jag har varit nöjd med det.

Jag skulle gå till gymmet idag, men jag bara ville inte gå hemifrån.
Jag FÖRSÖKTE verkligen kliva upp ur soffan och gå till gymmet men orken och lusten var precis bortflugen.

Precis som innan, som att jag aldrig tyckt om att träna.

Det gjorde inte saken lättare.
Jag kände mig tjock.
Jag kände hur mitt självförtroende rann av mig.
Jag kände hur jag förvandlades till den där personen jag inte vill vara.
Jag kände att jag mådde så som jag mådde betydligt mer ofta innan mitt nya liv.

Jag är ledsen över att behöva leverera ett inlägg om min ångest till er, men jag vill att ni ska veta, allihopa, att ångest blir bättre när man tränar.
Det var mycket länge sedan jag mådde så här.
Att må så här idag gjorde mig rädd och lite ledsen eftersom jag tyckt att det varit så skönt att slippa det under en ganska lång tid nu.
Förut var det här rena vardagsmaten för mig.

Jag är besviken på mig själv för att jag inte reste mig och tog ut min ångest på gymmet.
Men what´s done is done.
Jag sov istället.
Jag ska säga att det kändes som att det var det som behövdes för när jag vaknade kändes det som att jag hade lite ny ork.

Jag är både glad och ledsen över att den här dåliga dagen kom just idag, på min ätardag.
Det var skönt att inte behöva tänka på kalorier.
Men det hade nog varit bättre att inte stoppa i mig allt som jag egentligen inte var sugen på idag.
Frågan är ju om jag hade klarat att låta bli även om det inte hade varit ätardag?
Troligen inte.
Och det hade ju bara gjort ångesten mycket större.


Nu ska jag åka hem till min mamma och ha lite soulhealing i bastun.
Det bästa med dåliga dagar är att solen går ner i slutet av dem också.
Och det kommer en ny dag efter.

Inte tupolev


En utslagen katt och dennes matte ligger på soffan.

Mattes puls ligger på 75 och hon har förbränt 262 kcal på 1 tim och 40 min.
Hennes temp låg på 37, vilket är lite feber för henne eftersom hon är lågtempad.

Vi segar och hoppas på en kryare dag imorgon.

Mer Yakitate!! Japan snart.

Rackarns söndag!

Har haft en lite halvkass dag idag.

Har varit hos föräldrarna som kom hem från sin semester igår och hälsat dem välkomna hem och önskat far en trevlig fars dag.

Sen skulle jag bege mig till afrodans och bodybalance men jag hade ingen som helst lust att ta mig ner på stan i ruskvädret. Och eftersom energinivån varit låg idag överlag blev det inte heller någon tripp dit, utan jag stannade hemma. Sen fick jag dåligt samvete så jag ställde mig på min dansmatta och dansade bort lite aggressioner och kalorier här hemma. En timmes intensivt dansande blev det och sen kände jag mig faktiskt lite stolt över mig själv. 
Även fast ångestnivån är hög gjorde jag någonting fysiskt aktivt. Annars brukar jag bara bädda ner mig i soffan och titta på anime till jag tror att jag lever i en sådan vacker värld och somnar. 
Eller knarka atarax till jag somnar.
Eller göra någonting annat till jag somnar.
Det slutar iaf alltid med att jag somnar. Gillar verklighetsflykt och älskar att drömma.

Men nu blev det fysisk aktivitet och en vän är på väg hit nu för att trösta mig med lite te och sällskap.
Känns lite bättre.

Jag utmanar er alla att prova dansmatta och inte svettas av det!! På mig rann det överallt! I love it!

Dag 28

På vågen var det samma siffra som igår. Lite tråkigt när det står still så ofta för mig :S



Idag är det farsdag så det ska firas på ett eller annat sätt. Får väl se om det är fika som gäller någonstans elller hur det blir.


Idag är en dag som jag inte känner mig aspepp för någonting.
Har iaf lyckats få bort träningsvärken... typ.




Jävla skit.

Vad fan har jag gjort?! Vilken jävla dumhet!
Fan vad dåligt jag mår. Mat... choklad.. ostbågar? Vad hände? Kan jag rättfärdiga det? Nej! Det finns ingen ursäkt. Och illamåendet i form av att jag ätit en massa onyttig mat och ångest är rätt åt mig. Min kropp hatar mig. Hjärtat rusar. Jag vill spy.

Varför vill jag straffa mig själv?
Varför var det här en bra idé? Hur tänkte jag? Jag vet hur jag tänkte. "Bara idag", det var inte ens gott. Det hade varit mer okej om jag ätit något av det som jag faktiskt har varit riktigt sugen på. För inget av det är speciellt onyttigt. Men spaghetti och köttfärssås? Kom igen?! Var det verkligen så exklusivt? Nä. Ostbågar? Choklad? Va? Vilken idioti! Vilken jävla idiot jag är! 

Vill ni se hur ett misslyckande ser ut? Det här är den största formen av exposé. Jag är inte naken. Jag är visar inga kön eller sexuella punkter. 
Det här är den verkliga nakenheten. Svagheten, ångesten, förlusten.

Mina damer och herrar, Joy:


Skäms!

Tell tale heart

Mitt hjärta skvallrar på mig. Jag fuskar idag! 

Håll i mig imorgon!

Ont, ont, ont!

Dagen började ju bra och allt sånt där.. hade ont i morse när jag vaknade, men ni vet hur det är med morgonstelhet och grejer.

Men under dagen idag har min vänstra arm börjat göra helt galet ont! Jag kan nästan inte räta ut den. Har varit på med liniment hur mycket som helst men det vill inte ge med sig. Ska snart gå på med lite voltaren också.
Någon som har något tips? Alltså nog för att jag har haft träningsvärk förut men det här är nästan löjligt!


Annars skulle jag plugga idag... det blev inte så mycket (läs inget) gjort men jag och Mahulda har iaf varit på Body Jam idag som var väldans kul ^^ Så jag har 60 min dans på träningsschemat idag! Heja mig ^^

Nu är det natti. Det har varit en lång dag med smärta :/

Klant! 2.0

När jag skulle böja mig ner för att ge katterna mat slår jag i blomkantsaken på fönstret (minns inte vad de heter?)


Som att jag inte var snurrig redan....

Idag också..

Solen skiner och jag vill verkligen gå ut... men jag vill inte. Jag vill inte gå ut och gå och känna att allt blir bättre och sen komma hem igen och bara känna att allt var meningslöst.. och att jag är ännu mer rastlös utan någonting att göra. 

Jag behöver någon som rycker i mig. Har sträckt ut händer men ingen har tagit emot mig. Och så undrar folk varför jag väldigt sällan frågar om hjälp? Känns ganska meningslöst.

Jag önskar att det regnade.

Gosh och jag får dåligt samvete gentemot er som måste läsa såna här mörka rader.
Dagen är inte slut än iaf.

Grr!

Alltså men på riktigt hur dumma får människorna på csn vara egentligen? Nu har jag väntat i snart två veckor på beslut från dem och idag (klockan sex på morgonen en lördag) får jag ett mail om att det saknas vissa uppgifter, och när jag loggar in så menar de att mälardalens högskola inte har några uppgifter om att jag studerar där...
NEEHE?! Kanske för att jag inte studerar på högskolan utan på KOMVUX som det stod i min ansökan: "GYMNASIALA VUXENSTUDIER; KOMVUX"!!! Sen kollade jag för att ändra min ansökan... tro fan att den inte finns utan bara min gamla ansökan som var till högskolan finns där. Mycket irriterande. MYCKET! Och så är det ju snällt att de hör av sig idag så att jag måste vänta till på MÅNDAG med att ringa om jag nu behöver göra det.

Idioti-byråkrati.


Mitt öra har svullnat lite igen, och det kliar, nu vågar jag inte klia :(

Damnit jag vill bli frisk.
Dålig, DÅLIG lördag!!



RSS 2.0