Var är KnY?

Ja var är jag egentligen?

Körde ett skönt gympass i morse, kom hem, duschade, gjorde lunch, stack till föräldrarna och sedan till Vikt & Hälsa för att jobba tillsammans med Diana. Gick hur bra som helst. Vi hade fullt upp under hela öppettiden. Kändes kalas om än lite pirrigt men det gick hur bra som helst. Hade velat prata mer med Diana än vad som hanns med men det kändes helt okej. Men när jag och Diana skildes åt efter vi stängt butiken och utbytt några ord så bara gick musten ur mig totalt.

Jag känner mig trött och omotiverad. Känns som att min hela affärsidé känns långt borta och jag tvivlar på min kunskap och karaktär precis hela tiden. Eller nej det är inte sant oftast känner jag att jag vill och att jag kan men många gånger känns det motigt och ouppnåeligt. Självklart finns rädslan för att misslyckas där. Den där oändligt pinande känslan av "tänk om". 

Ikväll slog mitt gamla jag mig i ansiktet och jag känner inte alls för att göra någonting. Känner inte alls för att äta nyttigt eller gå och träna eller vara en inspiratör av något slag. Mitt lata gamla jag säger: "Det är för mycket jobb, det där klarar jag aldrig, du kommer bara slösa en massa energi och sen blir det ändå ingenting av det".

Med det här kommer också min rädsla inför stress. Jag har reagerat väldigt dåligt på stress, alltså det är inte så att jag går in i väggen och blir deprimerad. Nej. På psyket visar det sig som mest i att jag blir trött men det kan jag leva med. Vafan jag har jobbat som timvikarie hur länge som helst och under en tid jobbade jag som timvikarie hos 3 olika arbetsgivare. Totalt hade jag 8-9 olika arbetsplatser och att jobba mer (läs mycket mer) än heltid var vardagsmat. Så det är inte mitt problem.
Det sätt min stress visar sig på är genom utslag, typ som allergiska reaktioner. Ni som följt min blogg länge kanske minns dessa:

Dessa utslag kom över hela kroppen. I handflatorna, under fötterna överallt! De började som prickar och som sen "flöt ut" och blev som "bulls-eyes" och kliade förfärligt och såg otäcka ut :/ Var till hudmottagningen med dem men de kunde inte förklara eller bota dem.

Jag vill inte ha fler såna stressrelaterade hudåkommor vilket gör mig nervös (ergo stressad) inför att bli stressad! BRA DÄR KNY!! Försöker låta mig själv vila hällre ofta än sällan just pga detta. Att starta eget innebär stor stress. Det gör mig stressad. ARGH onda cirkel GO AWAY!

Ikväll känner jag mig i alla fall inte fit for fight men jag hoppas verkligen att morgondagens t-box kommer hjälpa mig med det och ge mig lite andrum. Jag ser inte längre träningen som någonting som måste hinnas med utan något som gör mig tillfredsställd och som jag inte behöver känna stress över, någonting som hjälper mig att koppla av. Och jag ska säga att det är skönt att ha den relationen till träning. Jag känner mig mer stressad när jag inte får gå och vara för mig själv och andas på gymmet.

Peppande ord välkomnas verkligen för ikväll är det rätt kämpigt att hålla modet uppe!

Må gott alla!

Kommentarer
Postat av: emsut.



Andas in. Andas ut. Du fixar det :)

2011-03-09 @ 06:39:08
URL: http://emsut.blogg.se/
Postat av: Jenny

Peppelipepp - ingen stress!! Nej jag lägger allt med Cambridge vilande nu tills efter sommaren - börjar i sept. Måste få ordning på mig själv innan jag startar. Kram

2011-03-09 @ 11:33:10
URL: http://www.nogg.se/minresa
Postat av: Sara

oj vilka läskiga utslag! Jag förstår att du inte vill ha dom igen!

2011-03-09 @ 19:42:39
URL: http://www.xtravaganzablogg.se/sara
Postat av: Danielle

Känner igen det där, har fått något liknande när jag varit tokstressad.



Det viktigaste är att lära sig att prioritera och att bara försöka slappna av. Är det dina prestationer du stressar över? Då kan jag med 99% säkerhet säga att du stressar helt i onödan.



Det är lättare sagt än gjort att stressa av dock... Jobbar fortfarande på det själv. Det du kan göra är att skriva ner allt. Situation, tankar och agerande. Det brukar hjälpa mig att komma ner på jorden igen.



Hoppas att det blir bra! Tro på dig själv! :D

2011-03-09 @ 20:25:30
URL: http://grammet.blogg.se/
Postat av: Robine

Jag skickar dig en hel drös med pepp och pepp och pepp!!

Jag tvivlar inte en sekund på att du kommer fixa de framtidsplaner du har framför dig. Det är ett sånt sjuhelsikes GO i dig och du verkar inte vara rädd för någonting. Joy - så som jag känner dig - är otroligt stark, inte bara fysiskt utan framför allt psykiskt. Det krävs en jävlaranamma för att våga promota sig själv så som du gör i bloggen. En egenskap som jag avundas dig. Varje gång jag skriver något snällt om mig själv i bloggen och den där jantelagskänslan kommer krälande så tänker jag på dig. Kan Joy så kan jag!

När jag är "klar" ska jag kunna säga och skriva massa coola prylar om mig själv UTAN att känna ett uns av ovanstående känsla.



DU inspirerar mig!



Kram.

2011-03-10 @ 21:08:43
URL: http://www.varstafeta.shapemeup.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0