Jag gör det!
Jag är precis som ni är. Jag vet hur hopplöst det känns. Hur kakorna skriker, godiset gormar och småätandet river i bröstet på en. Och hur ilskan över en själv kan vara. Varför kan jag inte sluta äta när jag är mätt? Varför finner inte jag någon lust till att motionera? Varför är det så orättvist att jag ska ha den här bördan på mig?
Det finns en miljon såna tankar som jag så väl känner igen mig i. Den här grejen att ligga på kvällen, så oändligt många kvällar, och tänkt att imorgon då ska jag minsann ta tag i det här! Och morgondagen kommer men inspirationen finns inte kvar, orken finns inte och viljan är stark men den överröstar inte när chokladen ändå åker fram och man konstaterar att man spenderat mer än halva dagen sittandes och slösat tid. Tid som man pga sin övervikt eventuellt inte har!
Man ser alla de där hurtiga, de där som tränar och tappar all sin vikt genom att hålla ordning på kosten och ha en grym diciplin. Och man tycker att den världen är så långt borta. Så. Väldigt. Långt. Borta.
Man gör några tappra försök till att motionera och gå på gym men det håller liksom aldrig och man tycker att man bara misslyckas och misslyckas om och om och om igen. Så då tröstar man sig med choklad. När man har gjort något bra då firar man med choklad. Har man tråkigt - choklad. Det finns alltid en anledning till choklad.
Jag läser en massa bloggar som folk som tränar kopiöst mycket och har gått ner massor i vikt och jag ser upp till dem som gudar. För de gör ju någonting som jag aldrig någonsin har eller kommer klara av.
Men så slog det mig idag när jag packade min gymväska och gick ner till gymmet trots att jag absolut inte kände för det och absolut inte hade någon lust eller ork, att jag är ju en av dem.
I mitt huvud räknas kalori-intag ut på några sekunder och jag vet om jag är ovanför eller under gränsen på en gång. Jag kör stenhårt på gymmet och uppenbarligen vet jag vad jag håller på med också. För ett halvår sedan stod jag mest där och såg vilsen ut.
Det här är absolut inget häckleri eller skryt från min sida till er utan det är snarare ännu en som säger "kan jag så kan vem som helst"! När man bara ger sig fan på någonting så händer det nästan av sig självt. Nästan! Vilja, ork och kraft och mod måste finnas med i bilden, och det är inte så bara. Det krävs mycket av en människa att vilja en sak så mycket att hon ändrar på hela sitt liv.
Här ska ni få höra något som Joy/KnY 113 kg aldrig trodde hon skulle få uppleva:
Mitt hälsosamma liv har redan börjat.
Idag är en imorgon som redan är här.
Underbart att få höra att man är hälsosam, jag känner likadant som du. Jag skulle aldrig säga att jag är hälsosam, förmodligen för att man inte ser i nuet utan ibland för mycket av det som en gång var.
Men kämpa på, och jag gillar dina inlägg! Kram
Underbart att se att du kan erkänna dina egna framgångar - det rä en del av resan att våga säga "Jag är bra!" eller tillochmed "Jag är bäst!!"
Stor kram!!
Grymt inlägg!
Vilken insikt!
Hoppas jag med kommer dit en dag.
Var tränar du?
Idag gick jag ner på gymmet och en sak vet jag med säkerhet: Man ångrar aldrig att man gick dit och tränade! Det var sååå skönt! Positiv kick för hela dagen. :)
Bra inlägg. Så sant allt du skriver! Grymt att du tränar på så bra som du gör! Hejaheja!
Grymt bra skrivet!
Jag känner igen mig i allt du skriver. Så var det för mig också innan jag började min viktresa. Häckleri eller skryt upplever jag det inte alls som, inte det minsta. Jag tycker det är bra att man delar tankar med varandra.
tror nästan alla av oss rivstartare känner igen sig i din text!! härligt att du kommit igång bra med träningen ... vi kör så det ryker.. ;-)
