Knys nya liv

Idag vaknade jag och solen sken och det kändes bra, som det gör de flesta morgnar när jag vaknar.
Men ganska snabbt dalade allt. 

Egentligen har hela den här veckan varit en evacka, men jag är ju sån som vägrar ge upp. Någon brukar säga "never say die" och att jag har dåliga dagar brukar jag hålla för mig själv tills den dåliga dagen helt enkelt går ut över någon.

Dåliga dagar beror inte på något, det finns inget någon kan göra åt dem utan det är liksom själva dagen det är fel på.
Förut brukade såna här dagar spenderas med att äta, äta, äta. Jag ska inte ljuga jag har ätit betydligt mer än jag brukar idag, men det har varit frukt. Och jag har varit nöjd med det.

Jag skulle gå till gymmet idag, men jag bara ville inte gå hemifrån.
Jag FÖRSÖKTE verkligen kliva upp ur soffan och gå till gymmet men orken och lusten var precis bortflugen.

Precis som innan, som att jag aldrig tyckt om att träna.

Det gjorde inte saken lättare.
Jag kände mig tjock.
Jag kände hur mitt självförtroende rann av mig.
Jag kände hur jag förvandlades till den där personen jag inte vill vara.
Jag kände att jag mådde så som jag mådde betydligt mer ofta innan mitt nya liv.

Jag är ledsen över att behöva leverera ett inlägg om min ångest till er, men jag vill att ni ska veta, allihopa, att ångest blir bättre när man tränar.
Det var mycket länge sedan jag mådde så här.
Att må så här idag gjorde mig rädd och lite ledsen eftersom jag tyckt att det varit så skönt att slippa det under en ganska lång tid nu.
Förut var det här rena vardagsmaten för mig.

Jag är besviken på mig själv för att jag inte reste mig och tog ut min ångest på gymmet.
Men what´s done is done.
Jag sov istället.
Jag ska säga att det kändes som att det var det som behövdes för när jag vaknade kändes det som att jag hade lite ny ork.

Jag är både glad och ledsen över att den här dåliga dagen kom just idag, på min ätardag.
Det var skönt att inte behöva tänka på kalorier.
Men det hade nog varit bättre att inte stoppa i mig allt som jag egentligen inte var sugen på idag.
Frågan är ju om jag hade klarat att låta bli även om det inte hade varit ätardag?
Troligen inte.
Och det hade ju bara gjort ångesten mycket större.


Nu ska jag åka hem till min mamma och ha lite soulhealing i bastun.
Det bästa med dåliga dagar är att solen går ner i slutet av dem också.
Och det kommer en ny dag efter.