Dag 05 - Min bästa vän
Liksom musik är det här svårt för mig. Att nämna en vän som bättre än den andra är för mig helt obegripligt. Mina vänner är mina vänner de är mig närmast, de är få men alla är mig lika nära fast på olika vis.
Mina kompisar är kompisar. De där som man tycker om MAASSOR men som liksom av ett eller annat skäl inte kommer en lika nära som ens vänner. Och så har vi bekantingarna. De där som liksom bara hänger med på vägen lite grann.
Men jag kan ju, om det är det som krävs, lista mina vänner.
För att ingen rankning eller så ska uppstå så tar jag dem i bokstavsordning.
Isabell a.k.a Ulla är nog min äldsta vän i alla fall. Bella och jag lärde känna varandra i sjuan, först som värstaste ovänner och sen som radarduon som fortfarande håller i sig. Ingen kan egentligen mäta sig med mig och Bella. Tror inte det finns två personer som har sådan förståelse för varandra som vi har. Vi umgås inte speciellt ofta längre. Men vi är alltid i närheten så att säga.
Jag tänker ångra mig här lite och säga att om jag nu skulle benämna någon som min bästa vän så är det Bella som får den titeln. Hon är mer som en syster, familj, BLOD än någon annan! På både gott och ont ;)
I år är det 10 år i trogen tjänst för varandra, vad sägs om den Ulla? Borde vi ha någon form av kalas för alla som älskar oss? Vi borde det eller hur?
Varför jag kallar Isabell för Ulla får vara något för oss att veta och något för er att undra över ;)
Madde, min mentor och partner in crime. Madde och jag har inte känt varandra speciellt länge men aldrig någonsin har jag hittat en människa på det sätt som jag har hittat Madde. Det var liksom kärlek på en gång. Och jag är stolt över att vara hennes platoniska flickvän. Madde lär mig mycket om mig själv. Madde var den som pushade mig mest i höstas när jag började med min viktresa. Det var för Madde jag ville bevisa något i början, ville göra henne stolt. Madde är som min ficklampa som hela tiden visar alternativa vägar att ta. Det bästa med Madde är att hon accepterar alla mina dåliga sidor och omfamnar mina bra, det blir lätt att göra detsamma då.
Mahulda, min lilla pinuppa ^^ Matilda och jag lärde känna varandra för en del år sedan (minns någon av oss för hur många?). I början hade jag inte mycket till övers för henne. Hon var en sån skrikig fjortis och jag var liksom helt enkelt för gammal för hennes fasoner, ett år äldre som jag är ;) Även om hon inte gillar det så kommer Matilda alltid vara min skyddsling, som en lillasyster i viss mån utan att på något sätt underminera henne. Hon är skarp och vet vad hon gör. Men av någon anledning så känner jag alltid att jag vill skydda henne, som att hon är skör. Älskar henne otroligt mycket för hon ler så vackert när hon är glad och gråter så fult när hon är ledsen. Matilda är en enda stor kontrast och man vet egentligen aldrig vad man kan förvänta sig av henne. Det gillar jag! Även om jag ibland blir arg för att mina autistiska sidor vill ha ordning och reda. Matilda och jag pratar om allt, och vi kan ha delade meningar om saker och ting, nästan allt som oftast. Men det liksom gör ingenting. Vi liksom älskar varandra ändå.
Och så tänker jag bara skriva R, för R vill inte att jag nämner R på bloggen. R vill inte att jag skriver om R alls. Men jag vill ändå att ni alla och R ska veta att R betyder väldigt mycket för mig.
Jag tänkte lägga upp bilder, men jag låter nog bli. Mahulda finns det en länk till och Bella har ni sett i ett tidigare inlägg :) Jag vill inte lämna ut någon som inte vill bli utelämnad.
Mina kompisar är kompisar. De där som man tycker om MAASSOR men som liksom av ett eller annat skäl inte kommer en lika nära som ens vänner. Och så har vi bekantingarna. De där som liksom bara hänger med på vägen lite grann.
Men jag kan ju, om det är det som krävs, lista mina vänner.
För att ingen rankning eller så ska uppstå så tar jag dem i bokstavsordning.
Isabell a.k.a Ulla är nog min äldsta vän i alla fall. Bella och jag lärde känna varandra i sjuan, först som värstaste ovänner och sen som radarduon som fortfarande håller i sig. Ingen kan egentligen mäta sig med mig och Bella. Tror inte det finns två personer som har sådan förståelse för varandra som vi har. Vi umgås inte speciellt ofta längre. Men vi är alltid i närheten så att säga.
Jag tänker ångra mig här lite och säga att om jag nu skulle benämna någon som min bästa vän så är det Bella som får den titeln. Hon är mer som en syster, familj, BLOD än någon annan! På både gott och ont ;)
I år är det 10 år i trogen tjänst för varandra, vad sägs om den Ulla? Borde vi ha någon form av kalas för alla som älskar oss? Vi borde det eller hur?
Varför jag kallar Isabell för Ulla får vara något för oss att veta och något för er att undra över ;)
Madde, min mentor och partner in crime. Madde och jag har inte känt varandra speciellt länge men aldrig någonsin har jag hittat en människa på det sätt som jag har hittat Madde. Det var liksom kärlek på en gång. Och jag är stolt över att vara hennes platoniska flickvän. Madde lär mig mycket om mig själv. Madde var den som pushade mig mest i höstas när jag började med min viktresa. Det var för Madde jag ville bevisa något i början, ville göra henne stolt. Madde är som min ficklampa som hela tiden visar alternativa vägar att ta. Det bästa med Madde är att hon accepterar alla mina dåliga sidor och omfamnar mina bra, det blir lätt att göra detsamma då.
Mahulda, min lilla pinuppa ^^ Matilda och jag lärde känna varandra för en del år sedan (minns någon av oss för hur många?). I början hade jag inte mycket till övers för henne. Hon var en sån skrikig fjortis och jag var liksom helt enkelt för gammal för hennes fasoner, ett år äldre som jag är ;) Även om hon inte gillar det så kommer Matilda alltid vara min skyddsling, som en lillasyster i viss mån utan att på något sätt underminera henne. Hon är skarp och vet vad hon gör. Men av någon anledning så känner jag alltid att jag vill skydda henne, som att hon är skör. Älskar henne otroligt mycket för hon ler så vackert när hon är glad och gråter så fult när hon är ledsen. Matilda är en enda stor kontrast och man vet egentligen aldrig vad man kan förvänta sig av henne. Det gillar jag! Även om jag ibland blir arg för att mina autistiska sidor vill ha ordning och reda. Matilda och jag pratar om allt, och vi kan ha delade meningar om saker och ting, nästan allt som oftast. Men det liksom gör ingenting. Vi liksom älskar varandra ändå.
Och så tänker jag bara skriva R, för R vill inte att jag nämner R på bloggen. R vill inte att jag skriver om R alls. Men jag vill ändå att ni alla och R ska veta att R betyder väldigt mycket för mig.
Jag tänkte lägga upp bilder, men jag låter nog bli. Mahulda finns det en länk till och Bella har ni sett i ett tidigare inlägg :) Jag vill inte lämna ut någon som inte vill bli utelämnad.
Kommentarer
Trackback
