Funderingar.
Jag har tänkt väldigt mycket på varför det går så bra för mig den här gången. Inga utslag av den sorten som jag brukar få ens. Det är väldigt enkelt och jag blir chockad för varje dag som går. "Wow... 31 dagar utan att äta"!
När jag tänker på hur mycket onyttigt jag tidigare hade hunnit stoppa i mig under dessa dagar känner jag mig fruktansvärt stolt över att jag på en dag bara sa stopp.
Jag är nog lite "all or nothing" i mitt tänk. Jag kan inte förbjuda en sak men tillåta en annan. T.ex vet jag inte om jag skulle klara av att äta ett begränsat antal godisar. När jag är sugen vill jag ha tills jag inte vill ha mer. Inte med ren viljekraft iaf. SOm nu efter cambridge kommer jag säkert inte kunna (även om jag vill) äta så många. Tänker dock inte försöka heller.
Jag tänker så mycket på hur det kommer vara om bara 7½ veckor. Det är inte alls lång tid! om 7½ veckor kommer mitt liv vara helt annorlunda. JAG kommer vara helt annorlunda. Efter dessa 7½ veckor kommer jag vara ca 25 kg lättare än jag var för 4½ veckor sedan. Jag kommer ha en övervikt, men inte fetma.
Men framförallt är det den förändring som kommer ske i mitt liv. För när de här veckorna är slut har jag ännu en utmaning. Jag ska ner 10 kg, helt själv, utan cambridge. Och när jag gjort det ska jag hålla den vikten.
Men för att gå tillbaka till de tio kilon som jag ska tappa. Det kommer kräva en total omstrukturering av mitt liv. Av mina vanor, av mitt tänk. Jag har gett upp tankar som "choklad, vad gott! Men om 7 veckor får jag äta det"! Nope! Get used to it! Choklad är ingenting jag kommer få äta förrän jag verkligen förtjänat det. Och hur som helst: aldrig mer en 200 grams marabou i mitt hem!
Det lilla monstret i min hjärna sitter och gråter över att han inte kommer få choklad, men samtidigt finner han lite tröst i att jag lovar honom att göra sweet been bread och sweet bean onigiri som snacks. Självklart kommer jag göra den söta bönpastan själv. Mycket proteiner och inte så mycket kolhydrater.
Jag har också bestämt mig för att efter cambridge så blir det nog inget "diet" som sådant. Dvs ingen LCHF eller GI. Jag ska köra mitt eget race. Äta sådant som jag tycker är gott men använda mig av bra ingredienser!
Jag blev inspirerad av min vän igår. Hon har väldigt knapert om pengar, så när hon skulle handla sin middag för kvällen köpte hon detta (för att det var det hon ville ha och hade råd med):
Sardiner i olja
Citron
Bröd
Blandade saltade nötter
Persimon
Visst låter det sådär?
När vi kom hem till henne hällde hon upp en konserv sardiner och olja på en tallrik, hon hackade färsk persilja och la på och saltade och pepprade efter smak. Sedan hade hon citron över och åt med både nötter och bröd. Till efterrätt tog hon persimon.
Jag satt faktiskt och stirrade på hennes mat.
Det här är alltså tjejen som inte bryr sig direkt någonting alls om näringslära, tallriksmodeller eller kalorier. Men här sitter hon med en fullvärdig måltid!
Hon har kolhydrater i brödet.
En ganska liten men naggande god proteinkälla i fisken, och kompletterar med nötterna.
Fisken innehåller även omega 3 men samt också en lagom mängd fett (sardiner i olja).
En väldigt liten grönsaksnivå i form av persilja, men å andra sidan 2 persimons till efterrätt. En perfekt måltid! Så enkelt och billigt!
Jag är imponerad!
Det behöver inte vara svårt att äta rätt. Det fick mig att känna mig lite tryggare! Min stora last inom mat är ris och det kommer jag nog missbruka lite grann när jag är färdig. Men ris är en väldigt bra kolhydrat i små mängder. Har inte planerat att äta så stora portioner dock, utan äta ofta istället.
Tror det här kommer bli bra :)
När jag tänker på hur mycket onyttigt jag tidigare hade hunnit stoppa i mig under dessa dagar känner jag mig fruktansvärt stolt över att jag på en dag bara sa stopp.
Jag är nog lite "all or nothing" i mitt tänk. Jag kan inte förbjuda en sak men tillåta en annan. T.ex vet jag inte om jag skulle klara av att äta ett begränsat antal godisar. När jag är sugen vill jag ha tills jag inte vill ha mer. Inte med ren viljekraft iaf. SOm nu efter cambridge kommer jag säkert inte kunna (även om jag vill) äta så många. Tänker dock inte försöka heller.
Jag tänker så mycket på hur det kommer vara om bara 7½ veckor. Det är inte alls lång tid! om 7½ veckor kommer mitt liv vara helt annorlunda. JAG kommer vara helt annorlunda. Efter dessa 7½ veckor kommer jag vara ca 25 kg lättare än jag var för 4½ veckor sedan. Jag kommer ha en övervikt, men inte fetma.
Men framförallt är det den förändring som kommer ske i mitt liv. För när de här veckorna är slut har jag ännu en utmaning. Jag ska ner 10 kg, helt själv, utan cambridge. Och när jag gjort det ska jag hålla den vikten.
Men för att gå tillbaka till de tio kilon som jag ska tappa. Det kommer kräva en total omstrukturering av mitt liv. Av mina vanor, av mitt tänk. Jag har gett upp tankar som "choklad, vad gott! Men om 7 veckor får jag äta det"! Nope! Get used to it! Choklad är ingenting jag kommer få äta förrän jag verkligen förtjänat det. Och hur som helst: aldrig mer en 200 grams marabou i mitt hem!
Det lilla monstret i min hjärna sitter och gråter över att han inte kommer få choklad, men samtidigt finner han lite tröst i att jag lovar honom att göra sweet been bread och sweet bean onigiri som snacks. Självklart kommer jag göra den söta bönpastan själv. Mycket proteiner och inte så mycket kolhydrater.
Jag har också bestämt mig för att efter cambridge så blir det nog inget "diet" som sådant. Dvs ingen LCHF eller GI. Jag ska köra mitt eget race. Äta sådant som jag tycker är gott men använda mig av bra ingredienser!
Jag blev inspirerad av min vän igår. Hon har väldigt knapert om pengar, så när hon skulle handla sin middag för kvällen köpte hon detta (för att det var det hon ville ha och hade råd med):
Sardiner i olja
Citron
Bröd
Blandade saltade nötter
Persimon
Visst låter det sådär?
När vi kom hem till henne hällde hon upp en konserv sardiner och olja på en tallrik, hon hackade färsk persilja och la på och saltade och pepprade efter smak. Sedan hade hon citron över och åt med både nötter och bröd. Till efterrätt tog hon persimon.
Jag satt faktiskt och stirrade på hennes mat.
Det här är alltså tjejen som inte bryr sig direkt någonting alls om näringslära, tallriksmodeller eller kalorier. Men här sitter hon med en fullvärdig måltid!
Hon har kolhydrater i brödet.
En ganska liten men naggande god proteinkälla i fisken, och kompletterar med nötterna.
Fisken innehåller även omega 3 men samt också en lagom mängd fett (sardiner i olja).
En väldigt liten grönsaksnivå i form av persilja, men å andra sidan 2 persimons till efterrätt. En perfekt måltid! Så enkelt och billigt!
Jag är imponerad!
Det behöver inte vara svårt att äta rätt. Det fick mig att känna mig lite tryggare! Min stora last inom mat är ris och det kommer jag nog missbruka lite grann när jag är färdig. Men ris är en väldigt bra kolhydrat i små mängder. Har inte planerat att äta så stora portioner dock, utan äta ofta istället.
Tror det här kommer bli bra :)
Kommentarer
Trackback
