Nollpunkt.
Varför ska jag fixa och dona? Problemsöka och problemlösa? Varför ska jag ens ägna min energi? Det finns uppenbarligen inget hopp för den egocentriska mänskligheten ändå? Varför ska jag leva om den enda som har glädje av att jag lever är jag själv? Jag förstår inte er. Jag vill inte förstå er. Jag blir arg på er när ni får mig att tappa hoppet och tron på altruismens utopi. Jag hatar alla er som vill få mig att komma ner på jorden hela tiden. Ni besserwissrar som har fått mig att bli den cyniska människa som jag ibland är. Allt ska vara korrekt och sanningsenligt men till vilken nytta när vi ändå bara klagar och stör oss på saker?
Jag behöver bli psykotisk för att kunna glömma era ord. Jag behöver vänner som följer min livsåskådning och det verkar vara det enda sättet jag kan få det på. Produkter av min egen fantasi kan inte svika eller säga fel ord. De förstår vad de ska göra. Som man behandlar andra vill man själv bli behandlad så det borde inte vara så svårt för er heller. Jag kommer inte ändra på mig gentemot er. Jag känner er. Jag kommer tränga mig på, problemsöka och problemlösa. Även om jag inte vill. Även om jag vet att jag inte får det tillbaka av er. Det är säkert inte erat fel att ni inte känner mig ändå. Det är säkert inte erat fel att ni inte vet hur man gör med mig. Det är säkert inte erat fel att ni hanterar mig på fel sätt så det gör ont på och i mig. Jag får dåligt samvete när ni gör fel. För det är säkert mitt fel.
Jag behöver bli psykotisk för att kunna glömma era ord. Jag behöver vänner som följer min livsåskådning och det verkar vara det enda sättet jag kan få det på. Produkter av min egen fantasi kan inte svika eller säga fel ord. De förstår vad de ska göra. Som man behandlar andra vill man själv bli behandlad så det borde inte vara så svårt för er heller. Jag kommer inte ändra på mig gentemot er. Jag känner er. Jag kommer tränga mig på, problemsöka och problemlösa. Även om jag inte vill. Även om jag vet att jag inte får det tillbaka av er. Det är säkert inte erat fel att ni inte känner mig ändå. Det är säkert inte erat fel att ni inte vet hur man gör med mig. Det är säkert inte erat fel att ni hanterar mig på fel sätt så det gör ont på och i mig. Jag får dåligt samvete när ni gör fel. För det är säkert mitt fel.
Så jag lägger mig under mitt duntäcke och låtsas som att jag inte hör när mina grannar borrar, eller posten kommer, eller när det ringer på dörren, jag känner heller inte mobilens vibrationssignal för jag har ju "stängt av mobilen". Allt för att ni inte ska göra fel. Jag vill inte att ni ska känna er dumma när ni gör fel. Det är säkert mitt fel ändå...
Kommentarer
Postat av: Sandra
KRAM!
Trackback
