Krossade drömmar och falska förhoppningar
...alla har vi haft dom. Och de är ju alltid så jääkla motivationsdödande. När något man planerat och hoppaits på inte alls blir som man vill så tappar man lusten helt, är det inte så?
Jag tycker mig iallafall vara sån att om jag inte får som jag vill då får det vara (jaa jag vet det är en jättedålig egenskap men samtidigt så vet jag ju vad jag vill och gör allt för att det ska bli så).
Hur som helst så har jag ju, som tidigare nämnt, funderat på att börja med cambridge igen. Jag tror att jag har bestämt mig för att börja på måndag. Men jag känner mig väldigt nervös efter förra gångens otroliga misslyckande då jag blev sjuk. Och jag känner mig OTROLIGT nervös över att det inte ska bli som jag har tänkt mig och att jag inte är redo eller att det är rätt tid att börja med det. Tänk om det bara känns så fel ett par veckor in... då är det ju helt meningslöst. Å andra sidan så pratar vi ju bara om 9 veckor och det går ju hur snabbt som helst egentligen. Nu när det börjar bli kallare ute känner jag inte för att sitta och dricka öl ändå (speciellt inte efter gårdagens floppkväll) och godis är det ju meningen att jag ska klara mig utan alltid (svårt att inte få ha något att tugga på medan jag pluggar.. men te kanske fungerar lika bra?).
Plussidan är ju mycket MYCKET längre än minussidan så varför är jag så orolig egentligen? Kanske handlar det om en rädsla för att aldrig kunna bli den person jag vill vara och att jag ser Cambridgekuren som min sista utväg. Att jag annars står i en igenmurad tunnel som jag snart inte får plats i längre?
Jag tycker mig iallafall vara sån att om jag inte får som jag vill då får det vara (jaa jag vet det är en jättedålig egenskap men samtidigt så vet jag ju vad jag vill och gör allt för att det ska bli så).
Hur som helst så har jag ju, som tidigare nämnt, funderat på att börja med cambridge igen. Jag tror att jag har bestämt mig för att börja på måndag. Men jag känner mig väldigt nervös efter förra gångens otroliga misslyckande då jag blev sjuk. Och jag känner mig OTROLIGT nervös över att det inte ska bli som jag har tänkt mig och att jag inte är redo eller att det är rätt tid att börja med det. Tänk om det bara känns så fel ett par veckor in... då är det ju helt meningslöst. Å andra sidan så pratar vi ju bara om 9 veckor och det går ju hur snabbt som helst egentligen. Nu när det börjar bli kallare ute känner jag inte för att sitta och dricka öl ändå (speciellt inte efter gårdagens floppkväll) och godis är det ju meningen att jag ska klara mig utan alltid (svårt att inte få ha något att tugga på medan jag pluggar.. men te kanske fungerar lika bra?).
Plussidan är ju mycket MYCKET längre än minussidan så varför är jag så orolig egentligen? Kanske handlar det om en rädsla för att aldrig kunna bli den person jag vill vara och att jag ser Cambridgekuren som min sista utväg. Att jag annars står i en igenmurad tunnel som jag snart inte får plats i längre?
Jag är förstås obekväm med tanken på att lukta illa och springa på toaletten hela tiden, men fuck det fungerade ju när jag gick på gymnasiet varför skulle det inte fungera på högskolan?
Ja som ni ser är det många funderingar här och jag skulle bli mycket lycklig för lite motiverande ord från mina läsare!
Ja som ni ser är det många funderingar här och jag skulle bli mycket lycklig för lite motiverande ord från mina läsare!
känner mig lite töntig med tanke på att jag gjort det här förut. Men det är väl kanske så att det är mycket som är nytt för mig just nu.
Hoppas att ni mår gott och att ni har motivation och inspiration att dela med er av!
Kommentarer
Postat av: Emma
lukta illa? springa på toan? berätta... jag funtar på att börja själv nämligen.
Trackback
