Ödegården
Igår åkte jag buss till Torshälla från stan, för att komma till Torshälla måste man åka förbi Slagsta där jag växte upp, från 4 år till dess att jag var 15... Ni vet de där vitala åren för ens personlighetsutveckling och alla de där minnena som man kommer klassa som barndomsminnen... ja de är därifrån, från Slagsta.
För er som inte vet vad slagsta är så är det en gigantisk förort med en massa barn, ett ica typ 4 dagis och en massa olika områden, självklart med olika klass. 1-6:an gick man i slagsta skolan och där var alla lika med högstadiet skulle väljas, antingen kunde man ta vägen in mot staden och skiftinge- eller årbyskolan eller så kunde man ta sig in mot svenne-idyllen Torshälla där de allra fattigaste och de allra rikaste i den lilla staden Eskilstuna delar konsum, systembolag och apotek. I Torshälla ligger också två skolor, Edvardslundskolan som är den lite "lugnare" skolan och gökstensskolan som är känd för att ha elever som slänger ut lärare och kateder från fönster.
Jag valde Edvardslund.
Men hur som helst.
Minns ni ödegården? Vi har väl alla haft en ödegård i vår ungdoms dagar? Den där gården med äppelträden och det vildvuxna gräset. På min gamla ödegård står det nu ett nybyggt modernt hus med panoramafönster och designad uteljusplanering.
För er som inte vet vad slagsta är så är det en gigantisk förort med en massa barn, ett ica typ 4 dagis och en massa olika områden, självklart med olika klass. 1-6:an gick man i slagsta skolan och där var alla lika med högstadiet skulle väljas, antingen kunde man ta vägen in mot staden och skiftinge- eller årbyskolan eller så kunde man ta sig in mot svenne-idyllen Torshälla där de allra fattigaste och de allra rikaste i den lilla staden Eskilstuna delar konsum, systembolag och apotek. I Torshälla ligger också två skolor, Edvardslundskolan som är den lite "lugnare" skolan och gökstensskolan som är känd för att ha elever som slänger ut lärare och kateder från fönster.
Jag valde Edvardslund.
Men hur som helst.
Minns ni ödegården? Vi har väl alla haft en ödegård i vår ungdoms dagar? Den där gården med äppelträden och det vildvuxna gräset. På min gamla ödegård står det nu ett nybyggt modernt hus med panoramafönster och designad uteljusplanering.
När jag åker förbi en busshållplats på motsatt sida av vägen sitter det ett gäng ungar och vinkar och hoppas på att någon ska vinka tillbaka. Det snöar och det är blött överallt men visst har vi alla vinkat till bilar och blivit glada när någon vinkat tillbaka, eller till och med TUTAT!
Är det bara jag som minns 90-talet som en enda lång höst...
Jag minns alla människor omkring mig, vuxna och barn i varma höstjackor i konstiga 90-talsfärger, overaller och galoonbyxor... mina var röda. För att inte glömma gummistövlarna!
Alltså självklart minns jag alla sommarens utflykter och att vi åkte till legoland, skara, skåne, bohuslän och allt det där, men allra mest minns jag hösten.
Jag minns bara att vi åkte pulka i vilsta backen och åt korv om vintrarna men sen kommer bara vintrarna då jag gick hem full från stan eller torshälla och nu pratar jag ju mer om 90-talet, fram till dess att jag var 12 år.
Jag minns alla människor omkring mig, vuxna och barn i varma höstjackor i konstiga 90-talsfärger, overaller och galoonbyxor... mina var röda. För att inte glömma gummistövlarna!
Alltså självklart minns jag alla sommarens utflykter och att vi åkte till legoland, skara, skåne, bohuslän och allt det där, men allra mest minns jag hösten.
Jag minns bara att vi åkte pulka i vilsta backen och åt korv om vintrarna men sen kommer bara vintrarna då jag gick hem full från stan eller torshälla och nu pratar jag ju mer om 90-talet, fram till dess att jag var 12 år.
När jag jobbar med barn känner jag igen typerna: den tjocka, den dryga, den som har koll, killen som alla tjejerna vill ha, killen som vill ha alla tjejerna, tjejerna som bara umgås med varandra men kommer bli ovänner i slutet av lågstadiet och aldrig prata med varandra igen, tjejen som är som jag, tjejen som är som du, den mobbade, den mobbade som inte förstår att den är mobbad, pajasen, the teachers pet, pluggisarna, och så resten.. de som bara blir skuggor av människor som går på stadens gator: Statisterna.
Känner ni igen det här? Visst lever vi alla samma liv?
Känner ni igen det här? Visst lever vi alla samma liv?
Jag saknar 90-talets höstar, de var ju starten på något nytt, nutidens höstar slutar ju aldrig. 
Kommentarer
Trackback
